Fokusfråga 2, Hemtagningsutredning
När jag började läsa om frågor som rörde barn i familjehem, kom jag i kontakt med något som kallas ”hemtagningsutredning”. Jag hade aldrig hört talas om det här innan men jag förstår på namnet vad det betyder – en utredning som syftar till att bedöma om och hur barnet skall flyttas tillbaka hem till relationsföräldern. Har du hört talas om eller har du erfarenhet av någon slags ”hemtagningsutredning”? Någon plan för återflytt, utsluss från familjehemmet eller liknande? Berätta! Var det du, socialtjänsten eller familjehemmet eller barnet som först började diskutera hemflytt? Hur gick utredningen till? Upplevde du att det kändes positivt eller fanns det mycket rädsla? Gick det för fort eller för sakta? Var det DU som styrde mycket eller socialtjänsten? Var det i så fall bra eller dåligt? Ja, berätta om det som var bra eller dåligt! Om du INTE har hört talas om, berätta om dina tankar kring detta. Varför är det så få av oss relationsföräldrar som har erfarenhet av det här, tror du?
Jag hade varit drogfri i 2 år och lämnat "pisseprov"varje vecka (negativa såklart), fått tillbaka mitt körkort osv.och hade hela den här tiden jobbat på att barnen skulle flytta hem igen……….när det väl ställdes på sin spets och dottern vägrade att åka tillbaka efter en helg med mig så blev det liv i luckan. De hotade med att polisen skulle hämta dem och att barnen visserligen var frivilligt placerade, men bara så länge jag inte ville ha hem dem………annars tänkte de ansöka om Lvu…….tvångsomhändertagande!!! De fick förstås avslag på sin begäran……..men jag hade en advokat som hjälpte mig för att hon kände så för min situation. Dottern stannade hos mig och några månader senare när skolterminen var slut så kom sonen också. Jag hade så ofta lyssnat på andras vittnesbörd och berättelser om när de äntligen fick hämta sina barn…….och jag har lyssnat med tårar i ögonen…….och nu till sist var det äntligen min tur. Jag glömmer aldrig den dag jag hyrde ett släp till alla hans grejer och åkte och hämtade honom…………jag är så tacksam att jag till sist fick kraft och tro på och kunde ( med Guds hjälp) ta mig samman tillslut……..
Men tack fina, för din berättelse.. Det är lika svårt att höra andras erfarenheter, varje gång, för man tänker och minns hur det varit och vet att många, många barn och föräldrar har det så idag.
Det är först nu, efter 30 års arbete mot droger och med stöd och vägledning till anhöriga till missbrukare som jag ens hört ordet hemtagningsbegäran. Jag trodde det inte fanns någon chans i hela världen att kunna "bryta" eller avsluta ett pågående LVU, men så är det alltså inte. Man kan begära en hemtagningsutredning och så måste soc göra en sådan för att se om det finns en möjlighet för de biologiska föräldrarna att få hem sitt LVU-ade barn. Ibland är det bäst för barnet att fortsätta vara omhändertaget enligt LVU, men ibland kanske det inte är så. Och det måste i vilket fall som helst utredas vilket som är bäst för barnet.
Men min fråga är: varför berättar inte soc för föräldrarna om denna möjlighet? Har man som förälder bara skyldigheter gentemot soc eller har man också vissa rättigheter? Till det senare tycker i alla fall jag att det hör att man får kännedom om hemtagningsanmälan.
Lena Larsson, förbundsordförande
Riksförbundet AMD Anhöriga Mot Droger
Tack Lena för ditt inlägg. Ja, det är ett stort problem att föräldrar inte får eget stöd, tydlig information eller ens ett eget ombud som är insatt i frågorna. Och är det en placering enligt SoL finns inte ens det juridiska stödet.. Jag håller på att ta fram tydlig information till föräldrar, men det svåra lär bli att få ut informationen på socialförvaltningar, anstalter och behandlingshem, är jag rädd.
Jag har aldrig hört talas om AMD. Låter intressant. Jag har en son som missbrukar narkotika och en mamma som var alkoholist. Hon dog förra veckan i en överdos tabletter och alkohol.
Malin