# Maskrosföräldrar i Almedalen! Author: Nilamson Det finns så oerhört mycket man vill ha sagt, så mycket viktigt man vill förmedla men jag hade bara 15 minuter. Här kommer i korthet vad jag lyfte: Jag heter Malin Widerlöv och är mamma till barn som varit placerade i familjehem pga. av att jag själv hade svåra missbruksproblem. Under förra året, fick jag möjlighet att arbeta med mammor och pappor med liknande erfarenheter och jag har nu fått chansen att komma hit idag och berätta om vår situation. Den vanligaste orsaken till att barn placeras i familjehem är att föräldrarna har missbruksproblem. I regel har dessa föräldrar en grundläggande föräldrakompetens och förmåga att ta hand om sina barn, om de bara upphör med sitt missbruk. Samhället har konstaterat att barn i första hand bör växa upp med sina biologiska föräldrar och endast då barnets hälsa och utveckling är i fara, ska barnet placeras i en annan familj. Och under så kort tid som möjligt. Huvudregeln är att varje placering, ska leda till att barnet kan återvända hem till sin ursprungsfamilj. Det finns ingen statistik på hur ofta detta sker, men vi vet att det är ovanligt att barn flyttar tillbaka hem. Trots att föräldrarna blivit fria från sitt tidigare missbruk. Vi vet också att det inte alltid går så bra för de placerade barnen. Och inte för de biologiska föräldrarna heller… En förälder har aldrig rätt sina barn men ett barn har alltid rätt till sina föräldrar, i den mån det är möjligt. Vi tror att man kan bli mycket bättre på att värna barns rätt till sina föräldrar, värna deras biologiska föräldrakapital. En av de nycklarna till förbättrad kunskap, går via föräldrarna. Genom att lyssna på oss, på våra erfarenheter kan man bli bättre på att göra rätt. Mammor beskriver att de har saknat någon som har trott på deras föräldraförmåga, förmågan att komma tillbaka och ta plats och ansvar i sitt barns liv. Skammen har varit oerhörd och självkänslan så illa skadad att de flesta mammor helt enkelt bara ”försvunnit”, gått djupare in i missbruk och slutat hoppas på sitt havererade föräldraskap. Istället för att få stöd och råd, har man blivit kränkt av socialtjänsten, av familjehemsföräldrar och andra. Fördömandet av mödrar som missbrukar är så hårt att det är nästan omöjligt att få bli en resurs för sitt barn – någonsin igen. Till och med många år efter att föräldrar blivit nyktra och drogfria, är det svårt att bli sedd som en resurs för sitt barn. Fäder beskriver att de behandlas som de enbart vore en belastning, som problem och som ”roten till den onda”, i sina barns liv. Antingen anses de som ansvarslösa, frånvarande fäder och lastas för sina barns och före detta kvinnors ohälsa och problem. Men är de närvarande ses själva närvaron och försök till engagemang som problemet. Papporna beskriver att Socialtjänsten ser som sin främsta uppgift att ”skydda” mödrar och barn, från fäder med tidigare missbruk och kriminalitet och saknar barnperspektiv och förmågan att ta ett helikopterperspektiv. Själva socialtjänsten blir ett hinder för barnens rätt till bägge sina föräldrar. Dels beroende på juridiska regelverk och dels pga. av den subjektiva och kvinnodominerade värld där bedömningar om barns bästa avgörs. Vi har genomfört två Framtidsverkstäder, en för pappor och en för mammor och helt kortfattat kan vi säga att föräldrarnas önskelista ser ut så här: Stödperson/kontaktombud till alla föräldrar vars barn omhändertagits pga. föräldrars missbruk, liknande PO för personer med psykisk ohälsa. I Danmark har föräldrar ett lagstadgat rätt till sådant stöd sedan 10 år tillbaka. Motiveringsarbete för att stärka föräldrakompetensen och återerövra sin föräldraförmåga. Idag arbetar behandlingshemmen inte med föräldraförmågan utan enbart med missbruket, men vi tror att det är oerhört viktigt för barnen att föräldrarna fokuserar på sitt föräldraansvar i samband med övrig behandling. Tydliga, skriftliga åtgärdsprogram för återförening, en ”föräldraplan”, som ska följa med föräldern i övriga vårdplaner. Programmen skall vara lagstadgade, bindande och möjliga att överklaga. Helhetssyn, samplanerade insatser för föräldrar i missbruksvården. Inte som idag att det finns vattentäta skott mellan missbruksenheten och familj- och individ. Ett enklare, mer jämlikt juridisk regelverk kring faderskap och vårdnadsfrågor. Bättre kunskap och mer forskning kring barn och fäder. Bättre rustade familjehem när det gäller att ta emot biologiska föräldrar och möta ”biofamiljens” behov  Vi har precis lagt frön till och bildat en förening, Maskrosföräldrar, som vi hoppas ska kunna ge röst åt föräldrar vars barn är eller har varit placerade i familjehem pga. att de biologiska föräldrarna missbrukar. ## Comment 1 Author: Doan Vad viktigt att vara "på plats" och lyfta svåra och tabu-belagda frågor som detta i ett ordentligt offentligt sammanhang. Du gör ett fantastiskt arbete för många! Denna sajten kan bli ett starkt språkrör om fler fyller den med sina röster. Få som upplevt ett familje-inferno verkar våga/vilja/orka tala om det - och går i en tystnad som om det hela var en absolut privat fråga. Hoppas många fler vill dela med sig av erfarenheter och tankar och på så vis ge kraft till andra - och insikt om att de flesta problem är gemensamma med alltför många andra.  Så viktigt att folk som sitter i maktpositioner på olika nivåer får veta och höra att det finns röster som beskriver en annan verklighet än den de uppfattar. Röster som vill bli hörda och som har all rätt att höras lika väl som andras. Hur gör man för att tala till dem som bestämmer villkoren för sargade familjer? Jag undrar - många läser inläggen här MEN VARFÖR SKRIVER INTE FLER? Är det så svårt att hitta orden, att beskriva erfarenheterna? Är det för smärtsamt att försöka? Själv känner jag en osäkerhet om vad det var som hände men har tusen frågor som söker svar. Kanske kan förändringar och förbättringar skapas om vi tillsammans stödjer och stärker fantastiska initiativ som tex Maskrosföräldrars sajt - och vad mer som kan födas runt detta. Jag skall försöka! ## Comment 2 Author: Nilamson Tack för ditt uppmuntrande och mycket kloka inlägg! Jag tror det är svårt att sätta ord på det som är skamligt och tabu, att särskilt vi som är kvinnor och mödrar är oerhört dömande - framförallt mot oss själva. Jag tror det är ett långsiktigt arbete att förändra det här, och kanske ett arbete som måste få ta sin tid, som får lov att arbeta i det tysta... Vi som orkar tala, får vara röst åt dem som inte kan och snart tror jag vi blir många fler som kan och orkar träda fram. Det handlar om vår livs kanske viktigaste roll - föräldraskapet och vårt största ansvar - våra barn! ## Comment 3 Author: Doan Du - jag blir så nyfiken på detta med lagstadgad rätt till stödperson för familjer med barn som familjehemplacerats, i Danmark då. Känner du till om förslaget har förts fram i Sverige, hur det bemötts i så fall och vad argumenten är för att det inte införts? Pågår det på något myndighetsplan en allvarlig diskussion kring förslaget? Vem/vilka/vad skall påverkas i frågan? Hur "bra" har det fungerat i Danmark? Det är nog mycket begärt att ställa dessa frågor till dig, men du kanske vet något :) ? Eller någon som vet ? ## Comment 4 Author: Nilamson Jag skrev till de i Danmark men fick aldrig något svar, men har kvar namn och kontaktuppgiter ifall du vill prova att ta kontakt. Och nej, mig veterligen finns det ingen i Sverige som är intresserade av frågan. När jag själv bad om stöd i mitt nya påtvingade föräldraskap, fick jag till svar att bioföräldrar inte kan få eget stöd eftersom detta kan leda till svårigheter inom socialförvaltningen med lojalitetkonflik mellan kollegor. ## Comment 5 Author: Doan OK. Det är alltså läge för att snickra en plan om VEM som skall påverkas MED VAD/VILKA ARGUMENT i denna frågan. För det låter ju som en väldigt bra och viktig stöd"sak" som det verkligen borde finnas möjlighet till.  Blir lite förvånad över svaret att det kunde leda till lojalitetskonflikt inom socialförvaltningen - de tänker antagligen att den "kontakt/stöd"personen skulle komma från förvaltningen då? Det gör väl inte personliga ombud i det systemet vi har för andra stöd här i Sverige? Kommer stödpersonerna i Danmark från socialförvaltningen eller rekryteras de från andra "skikt"? Optimalt vore väl om det är en utanförstående och dessutom att den som vill ha/behöver stödperson kan påverka o välja själv vem det blir (?). Ja, det vore riktigt intressant att få kontakt med Danskarna och få reda på hur och hur väl deras system fungerar. Nästa steg? ## Comment 6 Author: Nilamson Har du möjlighet att komma hit, tro? Jag kan vb det brevet jag skickade till Danmark. Vi kunde träffats och klurat ut nån slags motion.