Rädd men stolt, trygg men skamfylld…
Ett föräldraskap med så många mångstridiga känslor. Komplext. Komplicerat.
Jag är rädd för att jag skadat mina barn. Jag är stolt över att jag ”bestigit berg” och återerövrat mitt föräldraskap trots att ingen trodde på mig och alla strävade efter att hålla mig borta från barnen. Jag är trygg i min roll. Jag känner skam över det som hänt.
Vi maskrosföräldrar har utsatt oss själva och våra familjer och blivit utsatta från samhället, av obegripligt svåra motgångar och ändå står vi fasta! Vi är beredda att ta strid för vår rätt till en röst och värdigt bemötande. Vi vill få upprättelse och förståelse. Vi vill arbeta förebyggande och förändra villkoren för familjer där föräldraskapet havererar pga. missbruk.
Vi kan aldrig göra det ogjort, det som hänt oss men vi kan välja att göra vårt bästa idag av de erfarenheter vi fått.
Wow! Vilken ärlighet och vilken kraft :) Att se och använda sig av det som gjort riktigt ont. Visst kan saker förändras - det finns alltid en öppning någonstans. Plötsligt en dag får någon för sig att göra något annorlunda - sådant som öppnar dörrar för flera… fantastiskt. Och det kan vara den omgivningen minst trodde på … tänker ibland att omgivningen har minst lika stora problem som den som satts i onåd.
Jag kan inte annat än hålla med dig från början till slut ! Så skönt att äntligen höra någon formulera det jag känner, att bekräfta det jag känner och tänker, det man i frustration har försökt förklara för andra….men bara känt mig misslyckad.
Det där uttrycket - satts i onåd- var ett väldigt bra beskriven situation vi befinner oss i………förlåt mig att jag säger vi……men det är en lättnad att kunna säga vi!
Gullviva62: Det betyder väldigt mycket för mig, att någon vill vara "vi" med mig, så tack för att du läser och skriver och vill vara vi!